Baktalandets ondska

Talet bakom ryggen av någon utgörs visserligen blott av ord, med det är ord som bringar skam och vanära över den som yttrar dem och skickar densamme i Elden. Vederbörande har gett efter för sina låga begär och fallit till föga för sina destruktiva tendenser.

Profeten  sade: “En man må uttala ett ord utan att tänka på dess innebörd, men på grund av detta ord, störtar han ner i en helvetes eld, större än avståndet mellan öst och väst.”

En muslim som beskriver en broder på ett negativt sätt, vare sig det är explicit eller implicit, renderar honom ett oundvikligt nederlag. Och vad kan vara ett större nederlag än att en individ säger något som berövar honom på hans välsignelser och belöningar för goda gärningar? Och om de goda gärningarna sinar, kommer synderna som begåtts av den som han baktalat att rinna över på baktalaren tills de slungar honom ner i helvetet. Det räcker med att en muslim yttrar ett ord utan övervägande, omedveten om att han eller hon kommer att få stå till svars för det. När det gäller talet är de flesta obetänksamma.

Mu’âdh b. Jabal, den karismatiske följeslagaren, frågade en gång Profeten  om han kunde upplysa honom om handlingar som skulle kunna bereda honom plats i paradiset och hålla helvetets eld på avstånd. Profeten  gav honom flera exempel på dygder och goda gärningar, och tillade: “Skall jag lära dig grunden till allt det där?”

Mu’âdh svarade: “Gärna!”

Profeten  nöp tag i sin egen tunga och sade: “Var återhållsam med den här.”

Mu’âdh frågade: “O Guds profet! Ställs vi till svars för allt vi säger?”

Profeten  svarade: “Må din moder berövas dig, O Mu’âd! Vad får människor att huvudstupa snubbla ner i helveteselden snarare än skörden från vad som sås av deras tungor?” [Sunan al-Tirmidhî (2616) and Sunan Ibn Mâjah (3973)]

Profeten  sade: “Den som kan garantera mig att tygla det som finns mellan hans läppar och det som finns mellan hans ben, densamme kan jag garantera paradiset.” [Sahîh al-Bukhârî (6474)]

När Profeten  sade “det som finns mellan hans läppar” syftade han på det talade ordet. Att tala klanderfritt innebär att tala på ett sådant sätt som Allah finner nöjsamt. Och när han sade “vad som finns mellan hans ben” syftade han på sexuella relationer, vilket betyder att vederbörande avhåller sig från otillbörlig sexuell aktivitet som förbjudits av Allah.

Att baktala kan definieras som yttrandet av ord där man nämner en trosfrände på ett fult sätt eller nämner honom på ett sätt som förargar densamme. Det kallas för att baktala då folk vanligtvis tillrättavisar andra i deras frånvaro.

Profeten  definierar baktalandet på följande vis, och hans definition är att föredra framför andra:

Han sade: “Vet ni vad det betyder att baktala?”

De svarade: “Allah och Hans Budbärare vet bäst.”

Han sade: “Det är att nämna något om din broder som han skulle ogilla att det nämndes om honom.” [Sahîh Muslim (2589)]

Al-Nawawî kommentar [al-Adhkâr]:

Att nämna något om din broder som han skulle ogilla inkluderar det som gäller hans kropp, hans religiösa utövande, hans plats i världen, hans utseende, hans moraliska karaktär, hans välstånd, hans föräldrar, hans barn, hans maka, hans tjänare, hans kläder, hans aktiviteter, hans leenden och bekymrade miner och allt annat som tillhör honom. Det har ingen betydelse om du nämner det explicit med ord eller implicit medelst insinuationer eller gester.

Profeten  fortsätter i samma hadîth att förklara skillnaden mellan baktaleri och förtal. Båda handlar om att säga något om någon som denne ogillar. Han säger: “Om det du sade om honom är sant har du baktalat honom. Om det du sade är falskt så har du förtalat honom.”

Förtal är ett falskt uttalande vilket är enormt syndfullt som förtjänar ett kännbart straff. Allah säger: “Och de som beskyller troende män och kvinnor för handlingar som de inte begått gör sig skyldiga till förtal och en uppenbar synd.” [Surah al-Ahzâb: 58]

Al-Hasan al-Basri sade: “Baktalandet har tre manifestationer, vilka alla diskuteras i Allahs Bok. De är baktaleri, skvaller och förtal. Vad baktaleri anbelangar, det är när det du säger om din broder är sant. Skvaller är att vidarebefordra något som du hört om honom. Förtal är att säga något om honom som inte är sant.”

Förbudet mot baktaleri
Att baktala någon är förbjudet i islam. Om detta råder det samstämmighet bland samtliga muslimer, vilket nämnts av al-Nawawî. Al-Qurtubî menar att det är överenskommet att baktalandet är en betydande synd, på grund av de allvarliga hoten om straff som föreskrivits av Koranen och Sunnah gentemot dem som genomför denna synd.

Bevisen för detta förbud är omfattande.

Koranens bevis
1. Allah säger: “Troende! Spionera inte på varandra och tala inte illa bakom andra bakom deras rygg. Skulle någon av er vilja äta sin döde broders kött? Nej, den tanken skulle ni finna vämjelig! Och frukta Gud! I sin barmhärtighet går Gud den ångerfulle till mötes!” [Surah al-Hujurât: 12]

Ibn ‘Abbâs kommenterar versen på följande vis: “Allah förbjuder minsta lilla tal bakom den troendes rygg, precis som han förbjuder inmundigandet av kadaver.”

Abû Ya’lâ resonerar om jämförelsen mellan att tala bakom ryggen på en broder och att äta lik: “Det här betonar hur starkt förbudet mot att baktala är. Att äta kött av de döda är strängeligen fördömt. Det är även något som människor hyser en naturlig avsky gentemot, och vi borde hysa samma avsmak mot att baktala som vi har mot att äta sådant kött.”

2. Allah säger: “Troende! Män skall inte göra narr av andra män – det kan hända att de som de gör narr av är bättre än de själva. Och kvinnor skall inte göra narr av andra kvinnor – det kan hända att de som de gör narr av är bättre än de själva. Och förtala inte varandra och ge inte varandra skamliga öknamn, det är gement troende emellan, det att använda öknamn som leder tankarna till synd och lastbarhet, de som beter sig så och inte ångrar det gör sig skyldiga till en svår orätt.” [Surah al-Hujurât:11]

I Ibn Kathîrs kommentarer om den här versen säger han följande om Allahs ord om att inte förtala varandra: “Förlöjligandet och förtalet av andra är fördömt och förbannat beteende. Allah säger: ‘Illa skall det gå för den som försöker finna fel hos andra och baktalar dem.” [Surâh al-Humazah: 1] “Förlöjligandet utförs genom ens handlingar och förtalet utförs genom ens ord.”

Al-Shinqîtî säger: “Förlöjligandet sker genom gester, som att himla med ögonen eller att demonstrera förakt och hån. Förtal sker genom gestaltandet av ord, vilket inbegriper att tala bakom ryggen.”

3. Allah säger: “Illa skall det gå för den som försöker finna fel hos andra och baktalar dem.” [Surah al-Humazah: 1]

Vi har redan diskuterat denna mening. Vi kan notera att versen inleds med att tillskriva de som baktalar olycka och elände. Det arabiska ordet som används här är wayl. Det är ett uttryck som implicerar ett hot, som substantiellt utgörs av kvaliteter som förnedring, straff och fördömelse. Wayl är även namnet på en dal i helvetet som Allah har vikt för obstinata syndare och vällustiga gudsförnekare.

4. “Och lyssna inte till den som är färdig att svära på allt och springer med skvaller och illvilligt förtal.” [Surah al-Qalam: 10-11]

Al-Shawkânî menar att versen syftar på dem som talar bakom ryggen på folk.

Ibn Taymiyah säger följande om versen: ”Den säger oss att lögnaren och den som ständigt åberopar eder inte skall åtlydas, och implicerar att vi inte kan bete oss på detta sätt. Förbudet mot att acceptera orden från den som uppvisar skamlöst moraliskt beteende är starkare än att själv uppvisa samma beteende.”

Bevisen i Sunnah
1. Profeten  sade: “Ditt blod, din egendom och din heder är lika heliga som den helighet som omger denna dag, denna plats och denna månad.” [Sahîh al-Bukhârî (1741) och Sahih Muslim (1679)]

Ibn al-Mundhîr gör följande iakttagelse: “Profeten  förbjöd baktalandet i sitt sista tal till sina följeslagare och kopplade samman detta förbud med förbudet mot övergrepp gentemot andras liv och egendom. Sedan betonade han i vilken hög grad det är förbjudet genom att likställa det med det heliga landets och den heliga månadens helighet.”

2. Profeten  sade: “En av de största av de fundamentala synderna är att sträcka ut tungan mot en muslims heder.” [Sunan Abî Dâwûd (4877)]

3. ‘Aishah berättar att hon sade till Profeten : ”Det borde säga dig allt om Safiyyah att hon är kortväxt.”

Han svarade henne: “Du har sagt ord som, om det löstes upp med oceanens vatten, så skulle det förgifta det.” [Sunan al-Tirmidhî (2502) and Sunan Abî Dâwûd (4875)]

Al-Mubârakfûrî skriver i sin kommentar till denna vers: “Det betyder att baktalandet, om det vore något som kunde blandas med havet, så skulle det förgifta det trots den ofantliga mängd vatten som havet rymmer. Hur går det då när det blandas med vår ynkliga andel goda gärningar?”

4. Vid ett tillfälle kritiserade två följeslagare en man som straffats för att begått äktenskapsbrott. Profeten  var på resa och passerade ett åsnelik.

Han sade: “Var är de två? Stig ner och ät av köttet från åsnan!”

De sade: “O Allahs budbärare! Vem skulle kunna äta detta?”

Han svarade: “Då ni nyligen besudlade er broders heder gjorde ni något mycket värre än att äta från åsnans kött.” [Sunan Abî Dâwûd (4428)]

Några ord från de rättfärdiga föregångarna
När Amr b. al-‘Âs passerade ett ruttnande lik från en mula tillsammans med sina följeslagare sade han: “Jag svär vid Allah att det är bättre att ni äter er mätta av det här än att äta köttet av en muslim.”

Ka’b al-Ahbâr sade: “Baktalandet ogiltigförklarar en människas goda gärningar.”

Al-Hasan al-Basrî sade: “Jag svär vid Allah, att tala bakom någons rygg bryter ned muslimens religiositet snabbare än vad en allvarlig infektion bryter ned den mänskliga kroppen.”

Sufyân b. ‘Uyaynah sade: “Baktalandet är värre än en skuld. En skuld kan lösas åter, vilket baktalandet inte kan.”

Orsaker till att folk hemfaller åt baktalandets synd
1. Svaghet i tro och ogudaktighet gör en person benägen att tala tanklöst och ovarsamt och kränka andra när han talar.

När ‘Aishah anklagades för olämpligt beteende, förhördes hennes bihustru Zaynab bint Jahsh om henne. Zaynab sade: “O Guds budbärare! Jag vaktar min hörsel och syn. Jag vet inget annat en gott.”

‘Aishah kommenterade senare: “Hon var min rival bland Profetens  hustrur. Allah skänkte henne behärskning genom hennes fromhet.” [Sahîh al-Bukhârî (2661)]

2. En annan grund till att folk deltar i baktaleri är det sällskap som de umgås med. De baktalar för att tillfredsställa sina kamrater och bekanta. Allah citerar helvetets invånare: “Vi ägnade oss med andra likasinnade åt tomt och respektlös tal om höga ting.” [Sûrah al-Mudaththir: 45]

3. Andra orsaker är hat, antagonism och avundsjuka gentemot andra. Ibn Taymiyah säger: “Somliga inspireras till baktaleri av avundsjuka, och uppvisar därigenom en kombination av två usla drag: baktaleri och avundsjuka.”

4. Kärlek till det världsliga och jakt på status och makt får folk att tala bakom ryggen på varandra. Fudayl b. ‘Iyâd sade: “Ingen har någonsin älskat ledarskapet utan att känna avundsjuka, kränkt andra, märka fel hos andra eller känna avsmak när någon annan nämns i positiva ordalag.”

Hur vi gör oss av med detta gemena beteende
1. Vi kan skydda oss själva från att tala illa om andra genom att odla och ge näring åt vår fruktan för Allah och ett sinne för skam inför vår Herre. Det uppnås genom att återkommande reflektera över verserna i Koranen och Profetens  hadither som berättar om Guds straff, som uppmuntrar oss till botgöring och som varnar oss för onda gärningar.

Allah säger: “Tror de kanske att Vi inte känner deras hemligheter och inte vet om deras överläggningar bakom lykta dörrar?” [Surah al-Zukhruf: 80]

Profeten  sade: “Känn skam inför Allah såsom du borde känna skam inför Honom. Vakta ditt huvud och dess innehåll, vakta din mage och vad du fyller den med, och tänk på döden och när du åter blir till jord.” [Sunan al-Tirmidhî (2458)]

2. Vi bör betänka hur mycket vi förlorar var gång vi yttrar negativa ord om någon annan.

Profeten  frågade sina följeslagare: “Vet ni vem som är bankrutt?”

De svarade: “Den bland oss som kan anses vara bankrutt är den som äger vare sig pengar eller tillgångar.”

Profeten  sade: “Bankrutt är den bland mina följeslagare som på Uppståndelsens dag kommer med bön, välgörenhet och fasta till sitt förfogande. Dock, har han förolämpat den ena, krossat den andra och lagt beslag på ägodelarna av den tredje, på bekostnad av de goda gärningar han begått. Om hans goda gärningar därmed tar slut, så kommer synderna som tillhör de han förorättat att tas från dem och fästas på honom för att sedan kastas ner i elden. [Sahîh Muslim (2581)]

3. En nyttig åtgärd som kan hjälpa oss att eliminera dåliga vanor är att reflektera över våra egna tillkortakommanden och arbeta med att förbättra oss själva. Om vi prioriterar våra egna fel kommer vi inte att ha tid att oroa oss över andras brister. Vi borde frukta, att när vi talar om andras tillkortakommanden, så straffar Allah oss genom att åsamka oss desamma.

Al-Hasan al-Basrî sade: “Vi brukade påminna varandra om att den som klandrar en broder för en synd som han visat ånger för, han straffas av Allah genom att själv hemfalla åt den.”

4. Umgänge med rättfärdiga människor och undvikande av dåligt sällskap hjälper oss att undvika baktaleri.

Profeten  sade: “Skillnaden mellan gott umgänge och dåligt sällskap är likt den mellan en person som bär på mysk och den som arbetar vid bälgen. Personen som bär på mysk skänker dig kanske lite, hursomhelst njuter du av den behagliga doften. Smeden vid bälgen bränner kanske hål på dina kläder, i alla fall kommer du att lida av stanken.” [Sahîh al-Bukhârî (2101) and Sahîh Muslim (2628)]

Al-Nawawî kommenterar denna hadîth: “Den diskuterar fördelarna med att umgås med rättfärdiga och människor som utför goda gärningar och har ett gott uppförande. Den hindrar oss från umgänget med människor som deltar i onda gärningar och upptåg, de som talar bakom ryggen på andra, och de som är vanemässigt syndiga och slappa.”

5. En person som har för vana att baktala andra behöver avlägga ett handfast och beslutsamt löfte om att sluta.

Låt oss ta Rasûl b. Wahb som exempel, som sade: “Jag svor att varje gång jag baktalade någon, så skulle jag fasta en dag. Men det gjorde mig bara svagare, då jag både baktalade och fastade. Då lovade jag, att för varje gång jag baktalade någon, så skulle jag skänka ett silvermynt till välgörenhet. Således, på grund av förkärleken till pengar, slutade jag att baktala.”

Sheikh Muhammad Ismâ’îl al-Sayyid Ahmad

Tags | förtal, läppar, narr, tungan