Styra en kurs mellan hopp och fruktan

Den bästa fruktan en person kan erfara är att frukta konsekvenserna av ens handlingar i livet efter detta. Det är denna from av fruktan som mjukar upp hjärtat, riktar själen och hjälper en person att vara herre över sina impulser.

‘Umar b. al-Khattâb – vars fromhet och tro vi alla vittnar om – fruktade för att falla in i hyckleri. Det är därför han gick till Hudhayfah, personen som Profeten  avslöjade identiteten av Medinas hycklare för, och frågade om han var en av dem.

Hudhayfah sa till ‘Umar: “Nej, du är inte en av dem.” Jag kommer aldrig mer avslöja någons status.

Lärda har sagt att med tanke på ‘Umars känslor, borde ingen av oss känna sig säker på att vi är fria från hyckleri. Vem annan kan möjligtvis känna sig mer säker än följeslagaren som innehade titeln al-Farûq – den som kan skilja mellan rätt och fel?

Denna fruktan är i synnerhet något bra. Dock bör den inte nå den graden att den tynger ner oss. Den borde inte göra att vi krossas i förtvivlan. Förtvivlan är en väldigt dålig känsla. Den får oss att avstå från våra goda handlingar. När vi ger efter för förtvivlan, när vi förlorar hoppet, ger vi helt enkelt upp med att försöka. När vi ger upp med att försöka, det är då vi faller i fördärv.

Det är varför det är så viktigt för oss att navigera en kurs mellan hopp och fruktan.

Närhelst vi känner fruktan som tynger våra religiösa mottagligheter, behöver vi lägga energi på försäkrandet om att Allah, vår Herre, är den mest omtänksamma. Hans godhet omfattar allt. Hans barmhärtighet är alltid närmare än Hans vrede. Han förlåter oss för våra synder, hur många till antalet dessa synder än må vara. Allt vi behöver göra är att vända oss till Honom i uppriktig ånger.

Om vi känner att våra känslor om hopp tar fram det bättre av vårt goda omdöme och gör att vi känner oss egenkära, då måste vi bearbeta vår fruktan. När vi börjar känna att våra gärningar är så väldigt bra, borde vi påminna oss om att Allah kanske inte accepterar våra gärningar. Vi borde påminna oss om att Han kan kalla oss att svara för våra gärningar när vi är bekymmerslösa och att Han är hård i sitt straff.

Om vi blir självgoda och börjar känna att vi gör Allah en tjänst genom våra goda gärningar, är detta ett bra sätt att få dessa gärningar slängda i ansiktet på oss.

Vi borde påminna oss om dessa ökenvandrare som antog islam under Profetens  tid och betedde sig som om de gjort Allah och Hans religion en stor tjänst.

Allah nedsände följande vers från Koranen om dem: “De (tror att de) har gett dig något (Muhammad) när de underkastade sig Guds vilja. Säg: ”Er underkastelse under Guds vilja är inte en gåva till mig; nej, det är en Guds välgärning mot er att Han har velat leda er till tron – om er bekännelse är sann.” (Koranen 49:17)

Vi kan göra vår navigation om denna kurs mellan hopp och fruktan mycket enklare genom att ofta komma ihåg Allah och genom att vara hängiven i vår bön, välgörenhet och ideell dyrkan. Vi är styrkta av detta och genom att praktisera alla våra religiösa förpliktelser korrekt.

Vi borde komma ihåg att söka skydd hos Allah från att med kännedom falla in i polyteism – och fråga Honom om förlåtelse över vad vi kan falla in i ovetandes.

Vi borde aldrig blanda ihop vår fruktan för Allah med tvivel. Vi borde inte ägna tvivel någon tanke, för de är bara viskningar från satan.

Satan testar sin tur med oss. Han föreslår några tvivel i våra hjärtan, sedan väntar han för att se hur vi svarar. Om vi faller för bettet, försöker han få oss upptagna med tvivel, tills vi kommer till den grad att vi drunknar i ett hav av osäkerhet.

Allah säger: “Om Djävulen förleder dig (till vrede), be då Gud beskydda dig; Han är Den som hör allt, vet allt!” (Koranen 41:36)

Följeslagarna klagade hos Profeten  om detta problem. En av dem skulle informera Profeten  att en så hemsk tanke kom i hans sinne att han hellre skulle falla från himlen eller ramla ner för ett stup än att tänka en sådan tanke.

Profeten  sade bara till honom: “Detta är sann tro”. [Sahîh Muslim (132)]

När vi förstår detta, kommer vi aldrig att låta tvivel besvära oss. Vi kommer helt enkelt att söka skydd hos Allah från satan och fortsätta med vårt liv, ignorerandes vadhelst dessa tvivel skulle få oss göra.

Skribent: Shaykh ‘Abd al-Rahman b. ‘Abd Allah al-`Iyâdah
Källa: IslamToday.com
http://www.islamtoday.com/showme2.cfm?cat_id=35?_cat_id=1236

Tags | gudsfruktan, tvivel, Umar bin al-Khattab, vrede