Abu Dharr förmanar

“Människor! Jag är Jandab’ul Ghafaari. Kom hit och lyssna till de goda råd av er medlidsamme äldre broder.” Genast skyndade sig folket och ställde sig runt honom för att höra vad han hade att säga. Abu Dharr sa därefter: “Ser ni, när någon av er planerar att resa, förbereder han sig inte och tar med sig de nödvändiga föremålen som ska räcka till tills han når sin slutdestination?” Människorna svarade: “Javisst gör han det.” Abu Dharr fortsatte: “I detta avseende, är vägen till Domedagen den avlägsnaste av alla era slutliga destinationer. Ta med er det som ni har mest nytta av.” Människorna frågade: “Och vad anser du mest behövligt för en sådan resa?”

Abu Dharr svarade:

1. Utför pilgrimsfärden till Mecka för era omedelbara behov.

2. Fasta under den varmaste dagen i betraktande av den skrämmande livslånga ståendet under Domedagen.

3. Be två rak’a i nattens mörker i betraktande av ens förvirring, ensamhet och mörker i ens grav.

4. Säg antingen något gott eller förbli tyst, för att begrunda den förfärliga livslånga ståendet i den bistra tystnaden under Domedagen.

5. Spendera era pengar i välgörenhet, så kanske ni kan komma undan dess kval.

6. Gör denna värld en plats för två slags möten: en för att söka efter förmånerna i det nästkommande livet, och det andra för att söka vad som är tillåtligt. Skulle där vara ett tredje kriterium för möte, är de av ondo och tillför inte någon nytta för er, och slutligen;

7. Se efter era pengar och dela upp de i två kategorier: En dirham spenderar ni på er familj, den andra spenderar ni för era förmåner i det nästkommande livet, och skulle det bli en dirham kvar är den av ondo och inte till någon nytta för er.”