Döma andra

Såsom muslimer bör vi i alla avseenden antaga det bästa om andra. Islam kräver rättvisa och opartiskhet när det kommer till att döma andra.

Allah säger: “Och när ni yttrar er, yttra er med opartiskhet, även om det gäller en nära anhörig.” [Sûrah al-An’âm: 152]

Han säger också: “Troende! Stå fasta på Guds sida som vittnen för rätt och rättvisa och låt inte avoghet mot människor förmå er att avvika från rättvisans väg. Gör rätt – det ligger gudsfruktan närmast; Gud är väl underrättad om vad ni gör.” [Sûrah al-Mâ’idah: 8]

Det är fel av en person att anklaga någon annan för något fel utom när det är helt säkert och om det finns påtagliga bevis. Det är förbjudet att grunda en åsikt om någon endast baserad på rykten, antaganden och misstankar.

Allah säger: “Troende! Om en människa som inte åtnjuter stadgat rykte [för tillförlitlighet] kommer till er med en upplysning, försök då reda ut [vad som är sanning], så att ni inte utan att inse det tillfogar [andra] skada och sedan måste ångra vad ni gjort.” [Sûrah al-Hujurât: 6]

Han varnar oss också: “Troende! Undvik i möjligaste mån att göra lösa antaganden [och förmoda det ena och det andra om varandra]; det kan ligga synd i sådana antaganden.” [Sûrah al-Hujurât: 12]

I de fall där en person är tvungen att nämna en annan persons fel, är det bäst att nämna den personens goda sidor också. Det är fel att överdriva vikten av personens fel eller att betona felet alltför mycket, i synnerhet om det är möjligt att felet var ett uppriktigt misstag eller i händelser där sanningen inte är 100 % klar.

Om en persons fel är klart och tydligt och grundat på faktamässiga bevis, är det inte fel att varna människor om felet och klargöra sanningen. Emellertid måste korrigeringen utfärdas propert, på ett respektabelt sätt som inte driver bort människor. Misstaget i sig borde bli korrigerat utan att man blandar in andra saker utöver det. Till exempel bör personen som gjorde misstaget inte bli anklagad för att ha haft dåliga avsikter eller ett ont motiv.

Al-Dhahabî, sade följande när han talade om misstagen hos de lärda [Siyar al-A’lâm al-Nubalâ’ (14/374)]:

“Om vi skulle vanära varje människa som gör misstag i bedömningar eller deklarera att dessa människor är innovatörer – människor som i huvudsak har god tro och uppriktigt söker sanningen – då skulle nog ingen av våra lärda bli skonad.”

Talande om Qatâdah – den strålande efterföljaren – sade han [Siyar al-A’lâm al-Nubalâ’ (2/271)]:

“Han var den som försäkrade människans fria vilja till den grad att han förnekande den gudomliga förordningen över mänskliga handlingar. Vi ber Allah att skydda oss från sådana handlingar. Å andra sidan, tvivlade ingen någonsin på hans ärlighet, eller hans integritet, eller styrkan i hans minne. Det är fullt möjligt att Allah förlåter de som honom för att falla in i vissa innovativa idéer med inga andra avsikter utom att glorifiera Allah och att hålla Honom högt över (de dåliga handlingar som människor åstadkommit). Allah är domaren som är rättvis och barmhärtig mot Sina tjänare. Han är inte att bli tillfrågad vad Han gör.”

Vi borde ha i minne att människor av kunskap, intelligens, integritet och fromhet – som är noggranna i att undersöka frågorna och som oftast är korrekta i sina slutsatser – är förlåtna om de gör fel i något omdöme av en tillfällighet.

Deras goda kvalitéer och goda arbete borde inte slås bort. Naturligtvis, följer vi inte vad som visar sig vara fel, oavsett vem misstaget kommer från. Emellertid, använder vi det inte för att vanära det goda som denna person åstadkommit.

Och Allah vet bäst.

Sheikh Ahmad al-Khudayrî, professor vid al-Imâm Islamic University i Riyad

Tags | misstankar, opartiskhet, rättvisa, rykte