Allah har låtit kärlek och ömhet uppstå mellan er

“Och till Hans under hör att Han har skapat hustrur åt er av er egen art, så att ni kan finna ro hos dem, och Han har låtit kärlek och ömhet uppstå mellan er. I detta ligger helt visst budskap till människor som tänker.” [Sûrah Rûm: 21]

Vi borde tänka på denna vers från Koranen. Vi borde tänka på den mycket. Vad säger den oss om ett liv i äktenskap?

Versen talar rätt tydligt om för oss att äktenskapliga relationer ska baseras på gemensam förståelse, förbarmande och kärlek. Mer därtill är denna relation en ömsesidig sådan. Det är inte en envägs – relation. Denna relation är något som både mannen och frun måste upprätthålla tillsammans med intimitet, tillgivenhet, ett ömt hjärta och ömsesidig omtänksamhet. Det är på detta sätt som “ro” nämnt i versen ovan verkställes.

Mätningen av äktenskaplig lycka ligger i harmonin och öppenheten av det äktenskapliga förhållandet. Dess misslyckande kan mätas i graden av den oenighet och känslomässiga obalans den lider av.

Äktenskap är ett av de ädlaste av människliga förhållanden. Det är den verkliga grunden för samhället. Allah har etablerat en stark grund för detta förhållande.

Kärlek och tillgivenhet överförs till handling genom tillgivenhet i talet, mildhet i beteendet, uppriktighet, ömsesidig respekt, och andra beteenden. Sinneslugn kommer av deras förtrolighet med varandra, deras naturliga känsla av lättsamhet och bekvämlighet med att vara med varandra, deras behov av varandra. Denna ömsesidighet av känslor kommer från deras gemensamma ursprung. Allah säger i versen: “Han har skapat hustrur åt er av er egen art”. Adam och Eva kom från en gemensam källa. Hon var skapt från honom. Detta är varför de två könen alltid längtar efter att bli fullbordade av varandra.

När ett äktenskap just börjat blir detta extra tydligt. De känslomässiga banden är starka och lätta för båda parterna att upprätthålla. Dessa är de romantiska tiderna. Emellertid avtar denna romantik med tiden. Även den kärlek och tillgivenhet som de kan känna för varandra kan kallna. Rutin kommer in. Spänning kan enkelt ersätta ömhet. Den ömsesidiga längtan för varandra de en gång hade kan försvinna. Dissonans kan komma in i ett äktenskap när den ena parten slutar med att utföra den positiva rollen som förhållandet kräver. Detta gör att äktenskapet blir tråkigt och tröttsamt för både man och fru. De grundläggande beståndsdelarna för äktenskapslivet blir ljumma. Istället för den vackra rytmen i ett glatt äktenskap, börjar nya rytmer få fotfäste, slående med en önskan att göra sig av med äktenskapet helt och hållet. Harmoni i äktenskap kräver ärlig och substantiell ansträngning från båda parterna. I annat fall kommer det att bli split.

De kan med enkelhet bli offren för ömsesidig försummelse och negativa attityder. Det skulle kunna starta med en av dem, men snart efter kommer denna kyla och negativitet bli något de delar.

Betyder detta att deras kärlek för varandra är död?

Inte alls – så länge som deras kärlek för varandra har varit sann från starten. Om de har känt djupt för varandra och har känt trygghet och tillfredställelse i varandras sällskap, då kommer deras kärlek fortfarande vara väldigt levande, endast begravd under lager av försummelse, dämpad med en dövande tystnad. Den har dragit sig tillbaka, förlorad i alla distraheranden i deras upptagna liv. Vi kommer att finna att deras kärlek dyker upp igen i tider av kriser och svårigheter, som när en av dem blir svårt sjuk. Då ser vi den andra makans ängslan och kärlek, sittandes orolig vid sängkanten, alla gräl och meningsskiljaktigheter bortglömda.

Deras kärlek är levande, men deras emotionella band har svalnat ner alltför mycket. Ibland har detta att göra med känslomässiga problem som en av makarna lider av. I detta fall måste den andra parten hjälpa den personen att komma ut från sitt känslomässiga vakuum.

Emellertid är problemet ofta helt enkelt att man tar varandra för givet. Livet blir alltför mycket av en rutin. Detta kan hända efter år av äktenskap. Beteenden och ord vilka en dag användes med känsla och betydelse, blir endast gester och vanehandlingar.

Denna situation kan botas. Den anstår oss till att peka ut att den sannerligen inte botad genom att lägga skulden på antingen mannen eller frun. Beskyllningar hjälper inte. Att lyssna till varandra gör det. Varje part behöver lyssna till vad den andre känner och lider av utan att anklaga eller kritisera. Deras lösning ligger inte i att uttala fördömanden i det ena och det andra, utan genom att söka efter en väg att kultivera deras kärlek och ta tillbaka den till nivån den en gång hade.

Ibland är det som behövs förlåtelse. Detta är ett botemedel som Allah kallar oss till. Förlåtelse och mildhet är bland de bästa egenskaperna en människa kan ha.

Allah säger: “Och tävla med varandra om er Herres förlåtelse och ett paradis, lika vidsträckt som himlarna och jorden, som står berett att ta emot de gudfruktiga, de som ger åt andra såväl i välfärdens dagar som i tider av brist och som lägger band på sin vrede och förlåter sina medmänniskor – Gud älskar dem som gör det goda och det rätta.” [Sûrah Âl `Imrân: 133-134]

Slutligen, ibland är problemet tråkighet. Paret borde lägga lite krydda till äktenskapet och skingra ledan. Om de inte kan lösa deras problem själva, borde de inte känna sig blyga från att be om hjälp från någon de känner att de litar på, i synnerhet någon specialiserad på äktenskapliga problem. De borde aldrig söka råd blott från vänner, då det aldrig är bra att prata om sina problem om det inte är i totalt förtroende.

Najwâ `Abd al-Barr

Tags | äktenskap, giftermål, kärlek, ömhet