Måttlighet i gudsdyrkan

Fråga: Vi läser i böcker om sunnah om ämnet “måttlighet i gudsdyrkan” vari det står nämnt i en hadith att muslimerna bör begränsa sin tillgivenhet. Hur kan vi få denna idé att stämma överens med beordringen från Koranen att “skynda till alla goda gärningar” och av det vi läser om vissa fromma företrädare som brukade be 200 böner om dagen?

Svar: Religionen islam som Allah sänt med Sin Budbärare är en religion av rättvisa, balans och måttlighet som leder till en medelväg mellan överdåd och förnekelse i alla dess läror och föreskrifter.

Denna måttlighet kan uppnås av en person genom att han håller sig inom de gränser som är satta av Allah. [Sûrah al-Baqarah: 229]

Föreskrifterna satta av islam innefattar förpliktelser, rekommendationer och frågor som knappt är tillåtna. En överträdelse mot dessa gränser i de här frågorna är att tillägga något till dem. Vadhelst Allah har gjort lagligt är lagligt och vad Han har förbjudit är förbjudet. Religionen är vad Allah har lagstiftat för oss. Därför är vemhelst som introducerar en ny akt av dyrkan eller en trosprincip i islam, och likaså de som ämnar förbjuda vad Allah gjort lagligt, har gjort en överträdelse i gränserna satta av Allah.

Allah säger: “Troende! Neka er inte de goda ting [i livet] som Gud har gett er rätt att njuta av, men gå inte utöver [de gränser som Gud har fastställt] – Gud är inte överträdarnas vän. Njut således av alla tillåtna ting som Gud har skänkt er för er försörjning och frukta Gud, målet för er tro.” [Sûrah al-Mâ’idah: 87-88]

Allah säger om att spendera: “Och när de ger åt andra, visar de sig varken slösaktiga eller snåla; däremellan finns en medelväg.” [Sûrah al-Furqân: 67]

De som spenderar på saker som Allah inte har föreskrivit eller tillåtit har gjort en överträdelse, och de som är för snåla för att spendera på det som Allah har skänkt dem av Sina välsignelser som Allah har beordrat att spendera har fallit i glömska.

Måttlighet i dyrkan är att ta medelvägen i att fasthålla vid det som Allahs Budbärare  har beordrat oss att göra och vad han satt i praktik av egna utsagor och handlingar. Vemhelst som ämnar att gå längre än praktiserandet av Profeten  i hans dyrkan av Allah, är att visa att han inte är nöjd med vägledningen Profeten  har givit oss.

Tänk över fallet med de människorna under Profetens  tid som observerade vad Profeten  engagerade sig i beträffande fasta, bön, och tillgivenhet för dyrkan till Allah. De tänkte för sig själva: “Vart är vi med respekt för Allahs Budbärare  för vilken Allah har förlåtit alla hans dåtida och framtida synder?”

Då sade en av dem: “Jag kommer att fasta utan att bryta fastan.”

En annan sade: “Jag kommer att be under hela natten utan att sova.”

Och en annan sade: “Jag kommer att försaka äktenskapet.”

När Profeten  fick reda på vad som sipprat ut mellan dem, sade han: “Vad är det med folk som säger det och det, jag ber såväl som jag sover, jag fastar och bryter min fasta och jag gifter mig med kvinnor. Vemhelst som önskar något annat än mitt sätt är inte av mig.” [Sahîh al-Bukhârî (5063) och Sahîh Muslim (1401)]

Det vi läser att några av de fromma företrädarna fastade dagar i följd utan att bryta fastan eller att de bad hela nätter utan sömn var handlingar dragna från deras slutsatser (ijtihâd).

Sådana vanor var vanligtvis sedda hos de människor som ägnade all deras tid till dyrkan. I vilket fall som helst är det ett misstag att agera på det sättet då det är tvärtemot vad Profeten  väglett oss till.

Han sade: “Gör saker enkla och gör de inte svåra.”  [Sahîh al-Bukharî (6125) och Sahîh Muslim (1734)]

Profeten  sade också: “Denna religion är enkel. Ingen blir hård och strikt i religionen utan att det tar över honom. Verkställ dina plikter så bra du kan och fröjdas.” [Sahîh al-Bukharî (6463) och Sahîh Muslim (2816)]

Vi vet att den bästa vägledningen är Profetens  vägledning. Genom att framvisa måttlighet i dyrkan, följer vi denna vägledning. Genom att göra det kommer vi att hålla sakerna enkla utan att falla i överdåd eller förnekelse.

Besvarad av Sheikh ‘Abd al-Rahmân al-Barrâk

Tags | åkallan, bön, gudsdyrkan, tillbedjan