Det är inte deras ögon som är blinda

“Har de [som nu förnekar sanningen] aldrig begett sig ut i världen, så att deras hjärtan fått lära sig att förstå och deras öron att höra? Det är inte deras ögon som är blinda, nej, det är hjärtana i deras bröst!” [Sûrah al-Hajj: 46]

Den här versen från Koranen berättar för oss att det finns en blindhet mer genomträngande och mer utstuderad än ögonens blindhet. Det finns dövhet mer lömsk än den i öronen. Det är blindheten och dövheten i hjärtat och tanken som är fött av ignorans, tanklöshet och att blint följa andra.

Vad framkallar denna genomträngande men förbisedda blindhet? Det är resultatet av vad vi kan kalla för social hypnos. Det är ett tillstånd där en individs intellekt är invaggat till tystnad inför vad än samhället beordrar honom eller föreslår, dock känner han sig vara en fri och självständig individ.

Det är samhället som frambringar detta hypnotiska tillstånd, folket hamnar i sådan djup glömska att de ger efter till alla dess förslag dag efter dag, belastade med dess inflytande från vaggan till graven.

Vi är vaggade in till ett tillstånd av intellektuellt slummer genom att diskussionslöst acceptera kulturliv, traditioner, levnadsstandard och konventionell visdom som vi helt enkelt är för vana vid för att tänka om.

Kulturen och traditionerna från samhället och det inte ifrågasatta antagande att samhället agerar som ett lugnande medel på intellektet vilket endast klara av att skaka av sig. Denna samhälleliga behandling med lugnande medel har en paralyserande effekt på den intellektuella utvecklingen. De som kommer under dess makt kan inte formulera några idéer utanför de gränser samhället har föreskrivit dem.

Samhället antingen genom dess kontroll av media, dess genomträngande kulturella närvaro, dess väv av värderingar, dess samling av liknelser eller dess auktoritet av kultur, vanor och traditioner har makten att stänga tanken och stå som ett hinder för fritt tänkande. Detta hindrar människor från att kunna förvissa sig om sanningen om världen runt dem och om Gud.

Detta är en slags tanklöshet som människor i samhället faller in i. Du ser dem gå omkring, köra deras bilar, ha konversationer, äta, dricka och engagera sig i alla slags aktiviteter. Likväl är de som intellektuella sömngångare eller människor under hypnos. Deras uppfattningsförmåga är avtrubbad. Inflytandet av deras miljö och kulturella normer styr deras livsrutiner, deras svar, deras känslor, även deras innersta bekymmer som om de vore kontrollerade av en fjärrkontroll. Emellertid, så vitt de vet, är deras tankar deras egna och de gör självständiga beslut.

Den här sociala hypnosen är genomgripande och den inverkar på individen dag och natt. Personen är omedveten om den. Han är omedveten om att hans beteende är i konformitet med de ledande i samhällets önskningar och vilken åsikt som för närvarande är inne. Han känner sig verkligen fri, att han gör vad han känner för och tänker vad han vill. Han antar att hans attityd till livet, de antaganden han innehar, hans filosofi och religiösa övertygelser är hans egna idéer.

På det sättet är han besegrad två gånger. Först är han besegrad genom sin underkastelse till den genomsyrande sociala hypnosen. Sedan är han besegrad genom att vara omedveten om den. Han kan t.o.m. tänka att hans konformitet är något nobelt, något som sparar honom rädsla eller osäkerheten komna av att vara annorlunda eller ensam.

Han går vidare, kämpar, hoppas, drömmer och önskar. Likväl, om han stannade upp ett ögonblick och tänkte på det skulle han inse hur trivial och betydelselöst så mycket av det han strävar efter faktiskt är. Emellertid knuffar samhällets förväntningar och den dagliga övertygelsen av dess kulturella befallning honom framåt.

Framtidsutsikten hos människorna och deras varierande strävanden är så ofta fixerade vid sociala förväntningar att det är som om deras hopp och smak var utsatt för dem i en lista. Utbildning, media, och andra påtryckningar bestämmer för folket vad de ska tycka om och inte tycka om, vilka attityder de ska ha och vilka åsikter de ska ge uttryck för. Människorna är offer för dessa kollektiva förväntningar och de förlorar förmågan att själva tänka kritiskt. Från barndomen, accepterar de att vad som är korrekt och sant är det som sägs till dem. När de mognar, fortsätter de accepter vad de är vana vid att acceptera medan de tror att de förstår saker av sig själv.

Samhället uppmuntrar folk, med alla övertygande och avskräckande medel som de innehar, för att förhindra kreativt tänkande.

En person, i den utsträckning att han frigör sitt sinne, kan tänka sina egna tankar. Det motsatta blir, ju mer hans tanke är underkuvat samhällets hypnotiska inflytande, ju mer handikappat blir hans intellekt och desto mindre blir hans tankar verkligen hans egna. Fenomenet social hypnos existerar i varje samhälle eller social grupp som är stängt och inåtsträvande. En person i ett sådant samhälle eller grupp kommer bli mer eller mindre ett offer för det fenomenet.

Det kan observeras att ju mer en persons kulturella erfarenheter vidgas, utmanade och förnyade, ju mer är den personens tanke befriad och skarpare blir hans uppfattningsförmåga. Hans kulturella perspektiv blir hans egna. Inflytandet som social hypnos har över honom blir svagare och dess farliga konsekvens är störtad.

“Har de [som nu förnekar sanningen] aldrig begett sig ut i världen, så att deras hjärtan fått lära sig att förstå och deras öron att höra?” [Sûrah al-Hajj: 46]

Författare:
Shaykh ‘Abd al-‘Azîz b. ‘Alî al-Suwayd

Tags | blindhet, hjärtat, osanning, tanklöshet