Andlighet
Innebörden av hikma
On 31, jan 2013 | No Comments | In Andlighet | By admin
“Hikma är att veta det bästa av ting genom den bästa av kunskap. Och den som är bäst i kunskapen om diverse tings detaljer omnämns som hakim.” [Ibn Mandhurs Lisan al-Arab; 15/30]
“En som är muhakkam är en gammal man med erfarenhet och en sådan person tillskrivs hikma.” [al-Asma’i’s as-Sihah; 5/1901]
”Hikma är rättvisa vid dom och det är kunskap om tings verklighet enligt hur de verkligen är. Den har också beskrivits som den kunskapsbaserade logikens etablerade styrka. Den har även definierats som att nå sanningen genom kunskap och handling… och när det sägs “ahkamahu” menas att någon hindrats från att begå ondska. [Taj al-‘Arus; 8/353]
“En hikma är en silversadel som tynger ner ett ridande djur. Den kallas så eftersom den kuvar djuret för den som vill rida det och hindrar det från att bli vilt etc.” [al-Misbah al-Munir; 1/200]
“Det är vad som hindrar ignorans.” [Ibn Faris’s Mu’jam Maqayis al-Lughah; 2/91]
Abd ar-Rahman as-Sa’di sade: “Hikma består av nyttig lära, kunskap om korrekt fakta, stadig logik, komponerad själ, och att vara noggrann i tal och gärning. Och alla dessa saker kan endast justeras med hikma, vilket är att ställa saker i dess rätta ställen, överlåta dem till deras lämpliga ställningar, vara rättfram när detta är lämpligt samt att avstå när så är lämpligt.” [Taysir al-Karim ar-Rahman; 1/233]
ar-Razi sade: “Vad som menas med hikma är antingen kunskap eller att göra vad som är korrekt.” [Tafsir ar-Razi; 7/67]
Ibn ‘Ashur sade: “Hikma har förklarats som att så korrekt som möjligt förstå saker såsom de verkligen är. Med andra ord förvirras man inte av diverse tveksamma, sammanblandade möjligheter och är inte missförstådd när det gäller varför vissa saker skett.” [at-Tahrir wat-Tanwir; 3/61]
Ibn Hajar sade, med avseende på Ibn ‘Abbas-hadithen om att Allahs sändebud, över honom vare Guds frid, sade:
“Åh Allah! Lär honom hikma!”: “Och här skiljer sig meningarna åt angående vad innebörden av hikma är. Så det sades att det var: korrekthet i tal; förståelse av Allah; att korrektheten bekräftas av logik; ljuset som skiljer ingivelse från djävulska viskningar; kvickhet i att svara korrekt; och andra förklarade hikma, här, som att vara Koranen.” [Fath al-Bari; 7/100]
Ibn al-Qayyim sade: “Det bästa som sagts med avseende på hikma är det som sades av Mujahid och Malik: ‘Kunskap om sanningen, att handla efter det, korrekthet i tal och gärning,’ och detta är omöjligt att uppnå förutom genom förståelse av Koranen samt genom att ha fiqh i islams lagar och trons realitet.” [at-Tafsir al-Qayyim; p. 226]
Ibn al-Qayyam sade också: “Hikma är att göra det som behövs göra, i det sätt som det behövs göras på, på den tid som det behövs göras på.” [Madarij as-Salikin; 2/479]
Han delade också upp hikma i två kategorier och tre nivåer:
“Där är två typer av hikma: en kunskapsrelaterad och en handlingsrelaterad. Den kunskapsrelaterade är att inse essensen av saker och att förstå sambandet mellan orsak och verkan – med avseende på Skapelsen, förekomsten av händelser, ödet samt lagstiftningen. Vad angår den handlingsbaserade hikma, så är det att ställa saker i deras rätta ställen.
Och den har tre nivåer:
1) att du ger allting dess rätt och inte överstiger gränserna i detta samt att du inte påskyndar det före eller försenar det efter dess lämpliga tid;
2) att du inser Allahs syfte i Hans löfte, inser Hans rättvisa i Hans beslut såväl som Hans nåd i att hindra dig från någonting. Vad som också definierar denna nivå är vad personer med fasthet och Sunnah har sagt: ‘Hikma består av de storslagna och prisvärda mål som är gjorda nödvändiga genom hans Skapelse och Befälhavande, för vilket Han beordrade och för vilket Han förutbestämde’;
3) att du når den högsta kunskapsnivån när du gör slutledningar och drar slutsatser. Och det är insikten, kunskapen som för hjärtat är som någonting som tittas på för ögonen som tittar på det (dvs. att bekräfta att organet fungerar som det ska). Detta är den exklusiva nivå som har förbehållits f öljeslagarna över resten av ummah och det är den högsta nivå som de lärda kan nå.”
[Madarij as-Salikin; 2/478]
Samlat från boken “al-Hikma” av Sheikh Nasir bin Sulayman al-‘Umar.
Submit a Comment