Lärdomar från slaget vid Uhud

Det fanns de bland er som inte hade annat än denna världens [goda] för ögonen och det fanns de som såg mot evigheten. (Koranen 3:152)

Slaget
I månaden Shawwâl år 3 H. nåddes Profeten  och hans följeslagare i Medina av nyheten om ett krigståg från Mekka. De hedniska meckaborna hade samlat en armé som bestod av 3000 man under befäl av den beryktade Abu Sufyan. Profeten  och hans armé som räknades till mindre än 1000 man lämnade Medina för att möta den fientliga styrkan. Under Profetens marsch mot den överlägsna fiendestyrkan avlägsnade sig från hans armé en grupp på 300 man under ledning av Medina-bon Abdullah ibn Ubayy. Efter att desertörerna hade dragit sig undan bestod Profetens  armé av mindre än 700 man. Profeten  och hans följeslagare valde dock inte att avbryta marschen utan tog sina ställningar kring berget Uhud.

Profeten  visade prov på skicklig stridsteknik då han beordrade 49 bågskyttar, under ledning av Abdullah ibn Jubair, att ta position på en kulle strax intill berget Uhud. Under inga omständigheter fick de överge kullen. Deras uppgift var att beskydda den muslimska armén från attacker som riktades mot dem bakifrån.

Striden mellan de två grupperna inleddes och det blev en hård och blodig kamp. Muslimerna lyckades inflicka stor skada på den mekkanska armén. Den mekkanska armén började retirera medan muslimerna var dem hack i häl. I lyckans och segerns stund valde 40 bågskyttar att överge sina positioner för att dela på krigsbytet. Bågskyttarnas ledare Abdullah ibn Jubair försökte förgäves resonera med dem att inte överge sina positioner. Bågskyttarna ansåg emellertid att Abdullah ibn Jubair hade misstolkat Profeten  som de menade bara hade beordrat dem att hålla sina positioner så länge slaget varade. De tyckte att den muslimska armén hade segrat och att slaget nu var över. Bågskyttarna lämnade följaktligen i rask takt kullen samtidigt som de ropade högt “Krigsbyten, krigsbyten!”.

Den mekkanska arméns kavellri utnyttjade möjligheten och attackerade överraskande muslimerna bakifrån. Krigslyckan vände nu till den mekkanska arméns fördel. Den muslimska armén blev nu hårt ansatt både från fronten och från de bakre leden. I detta svåra och förvirrande läge stupade många ur den muslimska armén. Efter mycket hårda och intensiva strider lyckades muslimerna dock slå tillbaka den dödliga och mycket farliga attacken.

Lärdomar
Berättelsen om slaget vid Uhud har minutiös bevarats för senare generationer. Detta bevarande har inte bara skett för nöjes skull utan för att lära de troende om det korrekta förhållningssättet till Allah, sändebudet och till islam.

Många muslimer har genom historiens gång på olika sätt efterhärmat de händelser som skedde under slaget vid Uhud. Detta efterhärmande kommer sannolikt att upprepa sig i framtiden också. För lik bågskyttarna som valde att inte underkasta sig ett direkt och tydligt påbud från Profeten  vägrar många nutida muslimer att underkasta sig Profetens  sunnah (levnadssätt). Lik bågskyttarna som misstolkade och medvetet förvred Profetens  befallning om att stanna kvar på kullen gör många muslimer sig idag skyldiga för samma misstolkning som bågskyttarna. De nutida muslimernas motiv för att feltolka Profetens  befallning har sitt ursprung i deras extrema kärlek till det världsliga livet. Samma sorts kärlek som bågskyttarna hade till krigsbytena. De hade helt enkelt inte annat än denna världens goda för ögonen. Således kan vi höra dessa nutida muslimer resonera att Profeten  endast förbjöd vindrickande och inte nödvändigtvis andra alkoholhaltiga drycker. Att det enligt sharia (den gudomliga lagen) är tillåtet att ta ett lån med ränta så länge man själv inte utkräver ränta av någon annan. I sin okunskap och ibland medvetna val att misstolka och förvrida Profetens ord drar de ovannämnda muslimerna felaktiga slutsatserna. Enligt religionens urkunder har emellertid Profeten  tydligt och klart förbjudit alla berusningsmedel och all inblandning i ränteaffärer.

Bland nutida muslimer finner man även de som, lik Abdullah ibn Jubair och de fåtal bågskyttar som valde att stanna kvar för att beskydda religionen, underkastar sig Profetens  befallningar utan att följa sina egna begär och passioner. Dessa troende är en liten men stark och tapper skara. Deras stora uppgift är att tala den stora majoriteten av muslimer till förstånd och väcka dem till insikt. De vill få sina trosfränder att åter följa och tro på Profetens  ord utan att omtolka dem. Denna skara troende blir hårt prövade och likt Abdullah ibn Jubair och hans bågskyttar får de genomgå stora lidanden och kval. Dessa troende som älskar Allah och Profeten  är Allah själv nöjd med och Han kommer att upphöja dem från kullens höjd till himmelrikets tronstolar.

Slaget vid Uhud lär att det kommer att finnas hycklare i muslimernas led. Hycklare som visar sina rätta ansikten först då de troende ställs inför svåra prövningar. I stridens hetta väljer dessa hycklare hellre att dra sig undan än att stå skuldra mot skuldra med de troende. Men lik Profeten  och hans följeslagare hindrar inte detta de sant troende från att fullfölja sina åtaganden och förpliktelser. Detta eftersom de med hjälp av sin starka och djupa tro (iman) ser mot evigheten och inte förleds av denna världs glitter.

Tags | dunya, materialism, rikedom, Uhud