Ge predikanter alltför högt anseende och nedvärdera andra

Det är bra att känna kärlek till dem som aktivt predikar om islam och berättar om dess läror. Detta är en naturlig följd av vår kärlek till islam. Att visa vårt stöd till våra muslimska predikanter är ett sätt att ge stöd till vår tro.

Emellertid, den kärlek och entusiasm som vi bör ha för religiösa lärda borde avgränsas inom ramen satta av det religionen lärt oss. Kärleken vi visar för Allahs skull är en slags dyrkan, och den torde uttryckas i överensstämmelse med bestämmelserna av tron.

En av gränserna som vi behöver sätta på vår kärlek till religiösa personligheter är att försäkra oss om att vi ser dem för vilka de egentligen är. Vi måste ha en realistisk uppfattning om dem och deras förmåga. Vi borde inte tilldela dem kvalitéer och förmågor de inte innehar. Vi borde inte se dem som experter utanför deras respektive område.

Till exempel, kan en person vara en skicklig talare som kan inspirera människor att göra goda gärningar. En annan person kan vara en politisk aktivist. Deras framgång i dessa områden betyder inte att vi ska vända oss till dem med våra frågor rörande islamisk lag som om de vore jurister eller lita på dem om en äkthet i en hadîth som om de vore hadîth-specialister.

Det samma gäller också för jurister och hadîth-specialister. Bara för att en person är en erkänd hadîth-lärd, betyder det inte att vi kan lita på honom gällande djup och insiktsfull politisk analys.

Utan tvivel, finns det många multikompetenta personer som är experter i mer än inom ett område. En person kan t.ex. vara en framgångsrik politiker och en utbildad islamisk vetenskapsman på samma gång. När detta är fallet, är det inte något problem att dra nytta av den personen i alla de områden i vilka hans expertis har bevisats.

Emellertid, bör ingen antas ha stor kännedom inom ett givet område tills de ledande personerna inom samma område vittnar om hans kunnighet och om att han är en av deras jämlike. Medlemmarna inom varje område är de som bäst kan veta vem som är kvalificerad och vem som är svag i ämnena.

Det är ett stort misstag att försumma expertutlåtanden av personer i ett område, och istället låta våra känslor vara de som styr. Vi får inte heller låta vårt anseende om en person i ett område [där han lyckats] tro att han är kunnig inom ett annat område, där han egentligen inte innehar någon som helst färdighet. Om vi gör det, då tilldelar vi auktoritet till någon som inte förtjänar det.

Profeten Muhammad  varnade oss om farorna att göra så, när han sa: “när auktoritet är lagd till okvalificerade människor, vänta då annalkandet av Domedagen”. [Sahîh al-Bukhârî (57)]

Även när det är etablerat för en person att tala om ett specifikt ämne, betyder det inte att vi ska ta till oss alla hans ord och se honom som den enda kunniga i området, undvikande åsikterna av alla andra i området. När vi tilldelar en persons åsikter sådan absolut auktoritet, gör vi både honom och andra stor orättvisa.

Ett stort antal av våra fromma föregångare varnade oss för detta när de sa: “Vadhelst någon säger är det öppet att antingen accepteras eller inte accepteras – förutom orden från Allahs budbärare (fred vare med honom).”

Vi borde aldrig bli trångsynta inför någons åsikt på grund av styrkan i hans auktoritet gentemot oss och för den aktning vi visar honom. Vi måste visa likvärdig rättvisa och anseende för de som inte håller med oss, och de som argumenterar mot den åsikt vi har.

Allah säger: “Troende! Stå fasta på Guds sida som vittnen för rätt och rättvisa och låt inte avoghet mot människor förmå er att avvika från rättvisans väg. Gör rätt – det ligger gudsfruktan närmast; Gud är väl underrättad om vad ni gör.” [Sûrah al-Mâ’idah: 8]

När vi svarar på synpunkterna hos de som inte håller med, är ett av kraven för rättvist bemötande att vi möter själva punkten för oenighet, utan att märka folk eller kalla dem vid namn. Det finns ingen anledning att kalla den här personen en “militant sekularist”, den där personen “frigjord liberal”, den nästa en “reaktionär”, den nästa en “kättare”.

Vad vi behöver är att diskutera argumenten på ett rationellt sätt. Vi behöver inte sätta etiketter på en person. Vi borde endast referera till en person på det sättet om den personen uttryckligen baserar sina argument byggda på en viss ideologi. I annat fall, gör vi denna person orättvisa. Sannerligen, tillgripandet av etiketter och namngivande är ett klart tecken på vår egen svaghet och oförmåga att diskutera själva ämnet.

Inget gott kan någonsin komma från en sådan framtoning. Om personen verkligen är som vi betecknar honom, kommer han att bära etiketten som hedersmedalj. Om han inte är som vi beskriver honom, har vi tydligt gjort honom fel.

Det är varför profeten  varnade oss med att ett av tecknen för hyckleri är att: “om han debatterar med folk, beter han sig hänsynslöst”. [Sahîh al-Bukhârî (2279) och Sahîh Muslim (88)]

Skribent: Sheikh Muhammad b. Ibrâhîm al-Sa`îdî
Källa: Islamtoday.com

Tags | hat, hyckleri, lärda, predikanter